Kampen mot Gud

Det är ju ingen hemlighet att en organisation som kallar sig Humanisterna gör sig stor möda att tala om för folk att Gud inte finns. Eftersom organisationen har dragit till sig ett antal miljardärer så har den också rätt mycket pengar och kan sprida sitt budskap i stora medier och med stor kraft. Mot det finns inget att invända. Missionerande rörelser har alltid funnits, och att en del har har större resurser än andra är inget att oja sig över. Fast problemet med Humanisterna är att de inte uppfattar sig som en missionerande  rörelse, än mindre som en troende rörelse, utan som en rörelse som enbart vill sprida Sanningen om Gud, dvs att han inte finns. Inför påståendet att också ateismen är en tro reagerar de ofta med hetta och vrede, såsom Sanningens och Förnuftets banérförare alltid gör när de anser sig konfronterade med Lögnen och Vidskepelsen. Ivern att missionera, ett klassiskt tecken på trosvisshet, är i alla händelser påtaglig. Sanningen måste naturligtvis snarast spridas till alla, vilket är en impuls som kännetecknar alla väckelserörelser. Den nya kampanjen, på stans alla busshållplatser, med slagordet ”Gud finns nog inte” (se nedan), är hursomhelst djupt obehaglig och personligen påträngande och missionerar för en rörelse som seglar under falsk flagg. I ett samhälle genomsyrat av Christer Sturmarks och BjörnUlvaeus trossatser skulle i varje fall inte jag vilja leva.